Jag stod där i den stora klädaffären, med en stor klädhög i famnen. Glad och stolt över att äntligen kunna köpa något nytt till min dotter, det extra höga studielånet i början av terminen hade gjort det möjligt. Jag ville att min dotter skulle få känna sig fin och för engångs skull få vara klädd som ”alla andra”. Därför stod jag nu där, i stället för på någon klädbytardag i Parkleken.
På väg mot kassan kom jag på att ett par strumpbyxor också behövdes. Jag passerade flickavdelningens trosavdelning. Där såg jag en behå avsedd för fyraåringar.
Med kraftigt ökad puld och orden forsande ur mig vände jag mig till expediten som stod och plockade bland kläderna:
- Varför säljer ni sånt här? Vad ska en fyraåring med en behå till?
Expediten svarare:
- ”Toppen” är till för att värma barnet.
- Men, magen då? Behöver inte den värmas? Vad är det för värme som ett sådant plagg ger som slutar mitt på bröstkorgen? Det är ju en behå. Rena pedofilgodiset!
En tredje kvinna stod i bakgrunden och följde diskussionen, hon plockade långsamt bland kläderna, som för att dröja sig kvar.
Expeditens chef skyndade fram, försökte förklara:
- Det är ju svårt när de växer och så…
Och hon sa att topparnas funktion ju var att skydda flickorna. För att det inte skulle synas när flickor börjar få små bröst. Det är ju ”svårt” för flickor när de börjar få små knoppar…
Något helt naturligt problematiserades alltså, och dessutom höll ju inte argumentet, dessa ”toppar” fanns ju till försäljning för små fyraåringar…
- Men om det nu är så, att vår tid är så sjuk så att flickor blir mobbade när deras bröst börjar knoppas, ska ni då underblåsa genom sälja dessa toppar som snarare understryker än döljer något, genom att resåren drar in hullet strax under ”knopparna”? Och varför måste de då ha magen bar? Kan de isåfall inte ha vanliga linnen?
Kvinnan som nyss stod och plockade bland kläderna steg nu fram:
- Jag vill bara säga att jag håller med henne, sa hon skarpt och gick sen vidare.
Då hänvisade mig den kvinnliga expediten och hennes chef mig till deras inköpsansvariga. Expediten i kassan som gav mig den inköpsansvarigas nummer, visade mig sympati. Hon verkade känna sig ganska maktlös.
När jag väl var hemma ringde jag den inköpsansvarige för flickunderkläder i Europa. Kvinnan som svarade var väl förtrogen med marknadsförarens första lag; kunden har alltid rätt.
Hon lyssnade noga på mina argument: Flickors rätt att vara barn, sexualiseringen och objektiviseringen av deras kroppar. Pedofilers förvrängda verklighetsuppfattning som går ut på att barn är som vuxna, med vuxnas behov men i barns kroppar, och som pedofilen genom sina sexuella handlingar ”hjälper”. Sexualiseringen av flickorna, som bland annat uttrycks genom vuxenattribut förmedlade via reklam, media och mode, bekräftar för pedofilen att det verkligen rör sig om ett barn som bär en vuxens behov och sexualitet inom sig. Detta bekräftar alltså för pedofilen att han har ”rätt”. (Vet ni förresten att det finns en rörelse, här ute på Internet, för pedofiler som anser att de kämpar på samma arena som de homosexuella, de är en sexuell minoritet helt enkelt..de vågar till och med argumentera för sina arguement ute på Internet).
Den europaansvariga bemötte mina argument med att ändå mena att deras butikskedja ändå var bättre än vissa andra konkurrenters (en av deras konkurrenter ska till och med haft haft push-up behå till försäljning för tio-åringar…) dessutom var det ännu värre i Frankrike; där var det alldeles förskräckligt, och man ansåg i utlandet att de var oerhört restriktiva.
Men kvinnan fick mig ändå tillslut nästan svarslös när hon levererade sitt sista argument; hon sa att föräldrar faktiskt aktivt frågar efter dessa produkter. Om de alltså inte hittar dem i butiken så frågar de efter dem. Och så förtrogen är jag vad gäller företagsekonomi och marknadsföring att jag tänker att det ändå kan ligga något i det hon sa, det är ju helt idiotiskt ur företagsekonomisk aspekt att producera och ta upp lagerplats med produkter som ingen vill köpa, som ingen frågar efter. Detta tar dock inte bort klädkedjans ansvar för att man aktivt väljer att producera och sälja dessa produkter.
Men en sak blir i alla fall här tydlig; vi föräldrar har makt.
Om de tar in produkterna i butikerna för att vi frågar efter dem,
så kan vi även få dem att inte ta in dem, genom att vi inte frågar efter dem.
Köper vi inte – säljer de inte.
Och detta gäller naturligtvis inte bara dessa produkter, det gäller tillexempel också butikernas stringtrosor för tioåringar…
© Charlotte Riessen.
Artiklarna får spridas endast med uppgivande av källa.
Vid all kommersiell/professionell publicering kontakta författaren för tillstånd
5 svar so far ↓
Guva // juli 7, 2007 vid 10:24 e m |
Så sant Charlotte.
För en tid sen skulle vi ut å bada men då fyra-åringen inte hade baddräkt så stod hon över, all form till övertal var till ingen nytta, hon stod på sig i det sista. så vi var fyra vuxna som bada näck å en liten tjej på stranden.
Det är lite olustigt med det tvådelade modet då det även hundrar barnen från att dyka å brottas i vattnet, det finns ju ingenting som håller toppen uppe.
(att man sen i så tidig ålder upplyser barnen om vad som komma skall: han, bar överkropp. hon me en liten topp är väl värst ändå, man flyttar helt enkelt fram puberteten å sexualiserar flickor fem till tio år innan naturen kickar in.
Eller som Satchmo sjöng:
What a Wonderful World…
Charlotte // juli 8, 2007 vid 1:11 e m |
Ja, vore det inte för sorgligt skulle jag tycka att det var en komisk scen du beskrev…
Och du har en poäng där. Det resulterar ju även i att deras rörelseförmågan blir nedskuren, så skrämmande tidigt vänjs flickorna att begränsa den fysiska rörelseförmågan…Ändå är det lättare när de är fyra, än när de närmar sig puberteten, då marknadsföringen, hand i hand med grupptrycket gör sig gällande, då blir det verkligt hårt….(har skrivit om det under rubriken ”Trängsel i statustrappan”).
Guva // juli 8, 2007 vid 9:49 e m |
Ja å min tolvåriga Skate-polare kan endast finna killkläder när det gäller oömmaplagg, man gör rosa skitkläder å dyl till ”fina flickorna” tilsammans med skor som inte tål skogsrace, klädklättring, grusgrops hopp et cetera.
Så då fåe hon finna sig i att handla killkläder vilket är OK (ur en bekvämlighets/rörelsesynpunkt) men förödande ur genusperspektivet.
(kille = Aktiv, Rörlig å Cool.
Tjej= Passiv, Söt å nåt å titta på)
Häromdan köpte hon en ”häftig” Surf-tidning, på de tolv första sidorna (har du märkt hur ofta nuförtiden tidningar kan ha BARA reklam de första 4-15 sidorna) å de va tio sidor med pojkar med balla solglajer å grfittiliknande surfbyxor å två sidor med tjejer i badräkter som inte surfa utan bara ”hängde” liksom…
Charlotte // juli 9, 2007 vid 12:38 f m |
Schysst att hon i alla fall går med på att gå till killavdeningarna…min tio åring gör det inte, men jag har kommit på att jag som ibland har svårt att hitta kläder i min storlek, ska testa att handla på killavdelningarna, så då kanske hon hänger på
för än så länge är jag hennes stora idol (det kommer att gå över snart, när tonåren närmar sig blir jag ”pinsam”…)
Guva // juli 9, 2007 vid 7:46 f m |
Testet igen:
Be ungen göra två listor, en med pinsammheter å en med icke pinsamma. (gör det själv också, det kan va avslöjande även för dig) sen ere dags för diskussion: Varför ere pinsammt, hur ere pinsammt, hur kan vi bryta denna ofta påhittad pga osäkerhet-pinsammhet osv.
Tjohej