På marknadsavdelningar och reklambyråer laddas varumärken med känslor. Nu förtiden räcker det inte med att konkurrera med att man är bäst. Likt doftmoln omsvärmas dessutom varje varumärke av sin alldeles särskilda känsla. Ju starkare känslor en logga väcker inom oss desto mer är vi villiga att betala för den. Varumärkena kopplas till egenskaper som ger signaler om vilken position på statusskalan som vi har. Eller rättare sagt, som vi önskar att vi har.
Det gäller att väcka starka (positiva) känslor. Ju starkare desto mer är vi villiga att betala. Sex väcker starka känslor. Särskilt i vår kultur där sex kopplas till känslan att vara lyckad och åtråvärd.
Om man förmedlar bilden av att man är en person som ”får” mycket sex erhåller man hög status. Och naturligt blir då att sex är den känsla som reklamen oftast rider på. Sex är också förknippat med negativa känslor och tabun eftersom vi bär på kollektiva eller egna minnen av misslyckanden, och trauman. Det faktum att sex väcker så blandade känslor skapar osäkerhet. Dels har vi vår starka längtan, dels har vi vårt dåliga självförtroende, och där har vi den kil där marknadsavdelningarna lätt kan lägga in en kil. En kil som försöker locka oss att köpa snabba lösningar.
Varumärkenas stjärnglans sprider sitt sken även på oss, och detta handlar inte bara om självsuggestion. Det handlar också om den vardag vi lever i, verkligheten runt omkring oss, för det handlar om en kollektiv självsuggestion.
Vi människor dömer fort. Snabbt scannar vi av den person vi har framför oss. Vän eller fiende, någon att gå nära eller hålla på avstånd? Vi noterar vilka kläder, varumärken/brands/loggor som den vi har framför oss har klätt sig i. Sen lägger vi pussel med informationsbitarna, för att sen snabbt kunna stoppa in den vi har framför oss i ett litet fack.
När vi går där i klädda de rätta loggorna gömmer vi vår osäkerhet och våra misslyckanden, likt bakom teatermasker. Och med hjälp av de rätta varumärkena signalerar vi att vi inte är några offer, för vi spelar huvudrollen i våra liv. Och genom att klä oss i de rätta loggorna känner vi oss förflyttade till en annan social position på statustrapppan.
Och även om vi inte lyckas ligga på topp så behöver vi åtminstone inte hamna i botten. Har vi inte råd med en hel outfit, så kanske vi ändå kan köpa senaste mobilen, på avbetalning?
© Charlotte Riessen.
Artiklarna får spridas endast med uppgivande av källa.
Vid all kommersiell/professionell publicering kontakta författaren för tillstånd.
2 svar so far ↓
Guva // juli 9, 2007 vid 7:41 f m |
OK, ja e ny här å så men gillar dina funderingar så ja bjuder på mitt M.O.
Köp allt på Små Smulorna, Myrorna mm, Där finns en uppsjö utav både märkeskläder å udda importer. (mao. Billigt, större urval än någonannanstans, kläderna är tvättade flera gånger så eventuella gifter från färg, fixeringar mm e borta, dessutom så är begangnat bortom konsumeringskontrollen, miljövänligt (resycklat) å dom som jobbar e inga utråkade ungdomar som ogillar krängandet utan lite mer udda människor i alla åldrar)
Istället för att gömma allt det vi inte gillar (dåligt självförtroende, hår i armhålan, här finnes plats för typ 173 mer ”orosmoment”) i en liten ryggsäck bakom oss (under kläderna, ja tom under huden) det som ibland kallas ”bagaget” så slänger ja all min skit i en stor Konsum-vagn å stöter på alla jag möter.
Resultat:
Jo man slipper gå omkring å låtsas, å det tar inte typ 3 månader innan man blir avslöjad (oftast så ere omöjligt å dölja ditt riktiga jag i längden, å sen ere kört å man måste göra massa krumbukter, ursäkter å bortförklaringar, – vare nån som sa en Pudel?)
Ja du fattar kanske, jag visar mitt hela jag med alla skavanker å egenheter ( tex peta näsan) åsså får folk bestämma själva om dom vill hänga me mej eller springa åt andra hållet,
så till sist har ja en liten klick människor runt mig som man kan vara 100% me, raka puckar som vi säger…
(ps: hur kan jag få in en bild vid sidan istället för den där opersonliga grå siluett-typen?)
Charlotte // juli 10, 2007 vid 10:52 e m |
Bilden som dyker upp när jag skriver är en bild som jag la in när jag startade den här bloggen, en sk. avatar. Alltså måste du ha en egen blogg först, och sen när du skriver kommentarer på andras bloggar så kommer din bild att dyka upp…Men gör så tycker jag,starta en egen blogg!!