Pedofillobbyn ( ja, de finns) har studerat sina sexualpolitiska texter, och ser sig som samma andas barn som de första gay – aktivisterna.
Och liksom goda marknadsförare har de insett det orealistiska i att profilera sig som en grupp som kämpar för en acceptans av sexuella, fysiska övergrepp på barn. Däremot (och tyvärr med all rätt) har de insett att en profil som innebär att de söker acceptans för sina känslor är en lagom radikal framtoning. Man får nämligen ta ett steg i taget…
Och metoden att söka locka medlidande från alla oss som ser oss som humanister, har lyckats.
Istället för att debattera hur det känns för de alldeles för många barn som just nu, i denna stund, lever med sexuella övergrepp så har debatten kommit att handla om det odemokratiska att inte respektera pedofilens känslor och det hot mot yttrandefriheten det är att inte låta pedofillobbyn få sprida sin propaganda.
Men man kan fråga sig, hur kommer det sig att det kallas hets mot folkgrupp när man sprider propaganda om att judar exempelvis borde gasas, men det kallas yttrandefrihet när propaganda sprids om tortyr av barn?
Ja, jag vet att barn inte är en folkgrupp, men lyssna på mitt budskap nu.
Att utsätta ett barn för mångårig incest är att jämställa med tortyr. Den upplösning av barnets integritet, av dess jag – gränser och dess fysiska gränser är djupt skadlig. Och den relation som uppstår mellan offer och förövare är ofta en mycket komplicerad sådan, där barnet till och med kan försvara sin förövare. Men där offret i många år efteråt, kanske hela livet om hen inte får den hjälp eller det stöd hen behöver, kommer att lida och plågas av övergreppen.
Att ha varit utsatt för incest eller liknande sexuella övergrepp (incest handlar ju om sexuella övergrepp inom familjen, men det kan ju också handla om en granne m.fl.) påverkar offret på en mängd områden. Dessa övergrepp kan i så hög grad påverka offret även i vuxen ålder så att självkänsla självförtroende och psykisk hälsa blir så skadat så att utbildning, yrkesliv relationer, fysisk hälsa blir starkt negativt påverkat.
Så frågan är, hur kan då pedofillobbyn, och deras supportrar (i yttrandefrihetens namn) med allvar hävda att pedofili innebär känslor som är värda respekt, i likhet med en hbt-persons rätt att känna (och göra som hen vill fast så långt går ju inte pedofillobbyn, ännu, då man är väl medveten om att man då får juristerna på sig.)?
Jag kan respektera personen jag har framför mig, men jag kan inte respektera att hennes eller hans känslor när hon/han sitter och spanar på dagisungar utan för mitt hus. Oavsett om denne person ”gör” något eller inte…
Jag kan inte respektera att min dotter, min guddotter, min grannes son, eller något barn i hela världen ska förvandlas till en sexuell fantasi efter att ha tillbringat en dag på stranden och blivit ”fluktad på” av någon som smög i buskarna. Och detta oavsett om personen ”gör” något eller inte…
Jag kan inte och vill inte, respektera vare sig de pedofila handlingarna eller de pedofila känslorna.
Men jag kan respektera personen, som hyser dessa känslor, och hennes eller hans rätt att bemötas med respekt och i enlighet med FN:s mänskliga rättigheter.
Gå inte på pedofillobbyns manipulation när de försöker få det till att handla om yttrandefrihet och rätten att “känna det man känner”.
Pedofillobbyn jobbar medvetet, och internationellt, med att försöka förskjuta vår normuppfattning.
I Sverige genom att peka på yttrandefrihets och sexualpolitiska argument som man lånar från hbt-rörelsen.
Publik pedofillobbying för sexuell misshandel av barn har inte mycket med yttrandefrihet att göra.
Rent hypotetiskt, skulle det kunna göra det om det handlade om två jämlika parter, där barnen hade samma intellektuella, emotionella, och ekonomiska, tekniska och juridiska möjligheter att starta sin egen lobbying grupp som kunde föra fram den motsatta sidans argument. (Men då skulle i slutändan ingen lyssna på pedofillobbyn för det absurda i pedofillobbyns retorik skulle då bli så uppenbart).
Det jag syftar på är inte den ensamme och ångestfyllde som inte vill annat än att inte längre tända på barn, och som tar ansvar för det och söker hjälp.
Jag talar om en fascistisk politisk rörelse som propagerar för en lagförändring som innebär att sexmisshandel av barn ska bli lagligt. Och det handlar om personer som är kunniga inom både marknadsföring, kommunikation och juridik.
Ja, fascistisk kallar jag det, det handlar ju i allra högsta grad om förakt för svaghet, att använda människor som inte kan försvara sig för sin utlevelse, att nyttja barn som engångsartiklar (man kan köpa barn via Internet).
Och jag kallar det för en politisk rörelse eftersom man i dess förlängning verkar för en samhällsförändring så att sexmisshandel av barn blir lagligt. Det handlar om personer som är kunniga i både marknadsföring, kommunikation och juridik (i Nederländerna har de även bildat ett politiskt parti).
Vill du hjälpa en person med sexuell fixering av barn så hjälper du INTE henne/honom med yttrandefrihetsargument, så att de kan vidareutveckla sitt nyspråk där sexuell misshandel kläs i ord så som “intergenerationella sexuella beteenden”.
Hjälp inte pedofiler att förtränga verkligheten!
Hjälp honom/henne till en psykoterapeut.
Och börja lyssna på överlevarna!
Här har ni en:
http://www.geocities.com/medusas_skratt/index.html
