Ibland är det inte roligt att få rätt – Bomblarm vid Oskarshamns kärnkraftsverk
I nästan 35 år har jag protesterat, ibland tyst ibland högt – mot kärnkraften. Argumenten mot har varit många. Och ja, det är faktiskt under så lång tid mina protester har pågått, tidigt började jag bära stoppa kärnkraften-märken, redan som tolvåring. Märk väl inte som resultat av indoktrinerande vuxna, utan som resultat av egen tankeverksamhet, min pappa var en gång var ett barn som hörde Nagasaki-bomben, och det räcker.
Men i alla år har alla vi, som protesterat, fått höra att vi oroar oss i onödan, ja, kanske vi till och med är inbillningssjuka…I Sverige har vi ju inga atombomber, och dessutom gör vi ju så säkra kärnkraft. Och inte finns det några terrorister här, och om de skulle finnas så är ju den svenska säkerheten av så fenomenal kvalitet så ingen fara finns.
Men nu kom det än i alla fall, ända fram till gränsgrinden vid Oskarshamns kärnkraftverk, och i sin väska hade han (hon?) ett sprängämne så explosivt att det räcker med ett slag, friktion eller hetta för att få det att explodera – TATP, eller acetonperoxid.
Nu stoppades ju han, innan han kom in i det allra heligaste (han var där under täckmantel att utföra en reparation). Men det hade nog blivit en alldeles tillräcklig smäll och TATP sprängämnet hade detonerat där, vid grindarna, vid Oskarshamns kärnkrafverk. Undrar hur det känns att nu vara Oskarshamnsbo?
Den här gången fick de tag på honom/henne i tid. Och kanske finns det någon ”naturlig” förkaring till det hela.
Men nästa gång?
Det finns ingen 100 % säkerhet vad gäller kärnkraft. Har vi rätt att chansa?
Och när det smäller – Då Smäller Det. Och konsekvenserna därefter kommer vi att få leva med i generationer, liksom i Tjernobyl.
